Musik och marknadsföring har många likheter. En grupp specialister ska åstadkomma magi tillsammans. När du och gruppen hittar svänget ihop så sprider sig en äkta känsla vidare till publiken.
Det jag ägnar mest tid åt efter familj och jobb är musik. Trummorna har utmanat mig i perioder, när jag velat lära mig trixiga figurer, eller blängt på mig när jag varit för lat för att öva. De har också belönat mig de gånger när allt känts lätt och stockarna har tickat som ett schweiziskt urverk.
Det krävs väldigt mycket jobb för att få det att låta så enkelt.”Howlin’ Pelle
Utmaningen för en trummis är att motoriskt separera lemmarna. Till exempel att få vänsterhanden att göra det högerhanden kan, om du är högerhänt. En uppgift hjärnan är ytterst ansvarig för. Det sägs att jazztrummisen Gene Krupa alltid hälsade på folk med vänsterhanden för att han tog varje tillfälle att träna upp sin intelligens. Övning är nyckeln till framgångsporten, och före dess också attityden till övning.
Eugene Bertram Krupa.
Från spelande till lyssnande
Knäcka koden till sitt instrument är en sak. Göra musik ihop med andra är däremot en helt annan sorts övning. Gruppen måste förstås vara ett väl fungerande team, eftersom ett rockband utsätts för prövningar, även utanför den trygga replokalen.
Musiken har också ett annat samband som är svårt att förklara för nån som inte upplevt det. Att känna varann musikaliskt är som att kommunicera på ett högre plan där instrumenten nästan spelar själva. Alla som håller i dem tycks bara behöva åka med. En behållning som kommer efter många misslyckanden och mycket frustration, flera års gemensamt slit och åtskilliga gig ute på fältet där ljudförhållandena är långt från perfekta.
»You think you got a pretty face, huh?«. The Regrettes grymma version av Sweets Fox on the Run.
Ett sätt att beskriva det som händer är att bandmedlemmarna går från spelande till lyssnande. Alltså, de lyssnar inte bara på den rumsliga akustiken, utan lyssnar aktivt och utmanar varann. Alla känner in ögonblicket och kommunicerar med sina instrument. De har släppt koncentrationen på vad den egna kroppen gör och är mer uppmärksamma på vad de andra gör. Utan verbal eller visuell kontakt.
Att improvisera med musiker du känner musikaliskt är en starkt närvarande upplevelse. När sånt inträffar under ett liveframträdande tycker publiken oftast att kvällen är magisk. Helt enkelt för att musikerna också tycker det. Det är en äkta upplevelse. Därför sprider sig känslan vidare.
Rätt fast det är fel
Musiken som blir, är större än summan av de enskilda instrumentens läten, och det infinner sig en svårförklarlig dynamik där alla kan tänja på både tempo och ton. Ligga lite före ibland, efter ibland, utan att det låter illa. Märkligt, eller hur? Om musiker som inte känner varann försöker kopiera en upplevelse av det slaget låter det förfärligt. Lära sig en låt är inte samma sak som att göra musik tillsammans.
It’s a long way to the top if you wanna rock ’n’ roll”Bon Scott
Rolling Stones är exempel på band som är berömt för den här dynamiken. Kalle Watt (trummisen) är ofta ute och hojar, men tillsammans låter bandet fantastiskt, eftersom Keef, Ronny och de andra känner varann så väl musikaliskt. Att kopiera det är i princip omöjligt. Keef har dessutom gjort det så många gånger fullproppad med droger att han kan stoppa i sig vad som helst utan att det påverkar hans musikaliska förmåga. Om han spelade med andra skulle det inte funka alls.
Min poäng med allt detta är att jag tycker det finns många likheter mellan musiken och jobbet. Vi är skyldiga våra arbetskamrater att bli skickliga specialister på vår syssla. Men om vi låser in oss i våra specialistroller blir det svårt att utveckla känslan för marknadsföringens musikalitet.
Sammanfattning
- Det finns många briljanta experter, men först när gruppen går över i det aktivt lyssnande tillståndet och börjar svänga, är vi så bra som vi kan bli.
- Om vi ängsligt sneglar över axeln, och försöker kopiera andra varumärkens stora stunder, istället för att utveckla vårt eget företags speciella röst, då låter det bara illa.
- Om vi ändå väljer att kopiera (spela covers) blir det bäst när vi tar det i en egen riktning och gör det på vårt eget sätt.
- Vid de tillfällen när det känns lätt, och resultaten bara kommer, då kan det beskrivas som en stark gemensam närvarokänsla i gruppen.
- Rockbandet kan stå modell för hur kreativ envishet tillsammans och tusen timmars övning på instrumentet betalar sig i form av en hängiven publik.
(Det här blogginlägget har lästs 25221 gånger.)
