Webbkomponenter

Stor del av min tid går till att hitta webbkomponenter. De byggstenar som färdiga UI-kits saknar och som kan addera värde för användare.

Webbkomponenter kan vara animationer, smarta Wordpress-pluggar eller prototyper som vi kan jobba vidare med.

Sen kastar jag in komponenterna i Slack-teamet PKL där vi diskuterar hur användbara de är. Teamet består av Andy Karlsson, troligen världens bästa just nu levande kodare, och Thomas Palmbäck, vars förmåga att förvandla pixlar till kommunikation förbluffar mig varje gång.

PKL är en torr akronym (enligt den mindre snäva definitionen) bildad av våra efternamn. Framförallt är PKL en dynamisk trio där sammanhanget mellan oss utgör en större entitet än gruppens individer tillsammans. Tillsammanshang, kanske vi kan kalla det.

Visubalt

Som kreatör idag jobbar jag lika mycket med visuell design som med verbal design. Det är omöjligt att skilja dem åt i min värld. Därför att i slutänden är det ändå en enda användarupplevelse. Och den måste bygga på en övergripande tanke med kvalitet nog att intressera en mottagare.

Tillbaka till webbkomponenterna. Som många andra är vi fascinerade av hur Google sedan introduktionen av Material Design (MD) passerat Apple som designkollektivets ledare. När det gäller vad vi upplever på skärmarna alltså, inte hårdvaran. Där är Apple svårslagna. Å andra sidan blir gränssnittets del av totalupplevelsen bara större ju mer vi förflyttar oss mellan enheter.

UI och UX

Kommer allt att se likadant ut när Material Design slår igenom brett? Kanske, jag misstänker att det kan kännas så. Vi blir alltid uttråkade till sist.

Men tänk då på liknelsen med god typografi. När typografi är som bäst lägger vi inte märke till de enskilda tecknen. Varje tecken är noga skuret för att störa läsningen så lite som möjligt så att läsaren får sjunka in i berättelsen.

Ett bra UI fungerar likadant. Element och komponenter ska hjälpa mottagaren att ta till sig berättelsen och helst själv påverka hur den slutar. Det är här vi kan börja prata om UX. När användaren styr berättelsen framåt i någorlunda önskad riktning.

Google Design, SPAN London 2015, highlights.

Pendeln svänger alltid. När en kraft blir för stor åt ena hållet kommer alltid en motkraft som drar åt motsatt håll. Så var det med skeuomorphism för ett tag sedan. Så blir det säkert med flat design och idén med pappersytor också. Även om MD är så mycket mer än ytor.

Skeuomorphism, att efterlikna fysiska produkter, är fortfarande vanligt i musikbranschen.

Flat design, deep story

Jag gillar själv flat design, eftersom jag gillar popkonst, och det är knappast någon ny företeelse. Emellertid bör de berättelser vi förmedlar fortfarande innehålla djup och mänsklig dynamik. Platt story design gillar vi inte.

Det gäller att förstå MD och tolka de ursprungliga idéerna och utveckla dem därifrån. Inte stöpa allt i samma form. De färdiga Wordpress-teman jag sett byggda på principerna bakom MD imponerar inte direkt.

Vi använder både Materialize och Material Design Lite för att bygga egna digitala produkter. Men de måste fortfarande designas visuellt och verbalt med uppdragsgivarens varumärke som utgångspunkt.

(Det här blogginlägget har lästs 26032 gånger.)