Inspirerad av förordet till Paulo Coelhos bok Brida funderar jag över det här med att bygga respektive odla.
De som bygger kan tillbringa lång tid med sina projekt, men en dag kommer de att vara färdiga. De som odlar blir aldrig färdiga. Till skillnad från ett byggnadsverk upphör en trädgård aldrig att växa, skriver Coelho.
Sett ur det perspektivet blir det mer meningsfullt att odla varumärken än att bygga dem. Varumärken som alltid nämns som goda exempel, Ikea, H&M och Apple bland andra, verkar vara drivna av odlare. Starka ägare som aldrig blir färdiga.
Jag vet inte säkert, men kanske härstammar uttrycket bygga varumärken från vår inbitna tro på att genomföra projekt och komma i mål. Som om det vore fråga om en tävling.
Projektet har en start, ett genomförande och ett slut. Så behändigt. Vi slipper leva med resultatet. Blir det dåligt kan vi alltid börja om. Vi kan vända blad som Kungen och gå vidare. Projekt ska helst genomföras på kortare och kortare tid. Är det verkligen så vi skapar en bättre värld på lång sikt?
Odlarens synsätt är långsiktigt. På ett naturligt sätt blir engagemanget större, tryggare, lugnare. Meningen med uppgiften och glädjen att genomföra den blir troligen också större.
Med risk för att låta pretentiös vill jag aldrig mer bygga varumärken. Jag vill odla varumärken. Fungera som inhyrd trädgårdsmästare. Brand Gardener. Tung titel. Den ger också en del impulser när det gäller val av yrkeskläder.
(Det här blogginlägget har lästs 31122 gånger.)
